Varför behövs en fristad för etniska Europeer?

Etniska Europeer (den vita rasen), given tillräckligt lång tid, kommer att helt försvinna från jordens yta om den saknar ett fysiskt territorium specifikt tillägnat den egna rasen. Detta är slutsaten av mängder av data, fakta, individuella betraktelser samt ett någorlunda analytiskt förnuft. Det finns förstås mängder av dessa som jag tagit del av under mina tio år av studier av området. Jag tänkte ta upp några av dessa i detta inlägget.

Innan man går vidare och bestämmer att det behövs en fristad för vita måste man förstås först konstatera att det är ett problem att den vita rasen dör ut. Det finns många som skulle rycka på axlarna inför detta faktum. Men vill man att den vita rasen existerar i framtiden är det naturligt att bestämma att det krävs ett fysiskt territorium där den kan leva, under förutsättning att man har dragit samma slutsats som den jag gjorde i första meningen av detta inlägget.

Den absolut största faktorn som bidrar till den vita rasens utdöende är de låga födseltalen som har plågat den vita rasen sedan hon flyttade in till städerna i samband med industriella revolutionen. När merparten av befolkningen fortfarande bodde på landsbygden växte europas befolkning i god takt. Industrialisering behöver dock ej betyda låga födseltal. Europas befolkning ökade lavinartat under 1700 och 1800talet. På nittonhundratalet började dock befolkningsökningen avstanna och sedan 70talet har vi i de flesta Europeiska länder en befolkningsminskning, dvs det föds mindre än 2 barn per etnisk Europeisk kvinna.
För att befolkningen skall vara konstant krävs att varje kvinna föder drygt 2 barn i genomsnitt.

Enligt ett FN organs långtidsprojektion av världens befolkningar bestod jordens totala befolkning av ca 35% vita för inte så länge sedan (20-30 år). Idag består den av drygt 8% vita. Innom detta århundrade sjunker denna siffran till ca 2%. Dessa siffror är väldigt dystra, och på några av de sidor som debatterar detta ämne kritiseras trovärdigheten i dessa siffror. Det finns andra beräkningar som tyder på att jordens vita population är 11-14% av den totala. Det finns siffror som tyder på att den vita befolkningen var 50-60% av jordens totala befolkning i slutet av artonhundratalet.

Nu kan man fråga sig; än sen då? Det gör väl inget om andra folkslag förökar sig? 2% är ju fortfarande 2% och kanske inte alls så många färra i absoluta tal jämfört med idag. Visst är det så. Det gör inget om andra folk blir fler till antalet så länge det inte påverkar mitt eget folk negativt. Huruvida det är negativt att andra folk förökar sig per se är komplicerad och kräver en egen diskussion. I dagsläget, med vår integrations och biståndspolitik, är det uppenbart att det är negativt. Men enligt min filosofi är det inte min sak att bestämma hur andra raser skall bete sig. Jag är ingen supremasist som vill tvinga på andra folk mina lagar eller ideer. Sedan kommer till det andra motargumentet, att 2% fortfarande är 2% och inte noll procent. I en värld där de Europeiska nationerna och dess sattelitstater är blandade nationer är det helt fatalt för den vita rasen om de hamnar i minoritet.

Pondera ett Europeiskt land, vilket som hellst, i framtiden där etniska Europeer utgör säg 32% av befolkningen. Denna minoritet kan inte längre diktera vilkoren för deras liv. I teorin skulle de kunna fråntas all politisk makt och värre än så. Vissa skulle liera sig med de nya makthavarna i hopp om att bli belönade med ett drägligt liv. Vi kan inte räkna med att den nya majoriteten skulle visa sig barmhärtiga gentemot en Europeiska minoriteten. Jag våndas över de fasor som dessa våra barn och barnbarn får uppleva. En allt större del av de vita skulle gifta sig och skaffa barn med andra raser. Det finns undersökningar i USA som visar att så många som 60% av Amerikas nativa Indianer gifter sig med en person av en annan ras. Det är inte helt otroligt att denna siffra står i någon form av omvänd proportion till hur stor andel av befolkningen gruppen utgör.


Huromshellst, i ett sådant land dröjer det inte många generationer förrän de etniska Europeerna helt och fullkommligt är uppblandade och därmed utdöda, vilket var vad vi ville påvisa skulle ske. Men ovastånde ekvation kom med ett bivilkor, nämligen att det vita landet skulle vara mångkulturellt.

Det är sant att detta bivilkor är helt avgörande. Hade de Europeiska länderna och deras sattelitstater varit etninskt intakta, homogena, hade befolkningskrisen ej varit helt avgörande. Visst, Europa skulle bli svagare jämfört med konkurreranade makter, men det skulle inte innebära den vita rasens undergång. Man skulle förstås stå inför en hel massa otrevligheter så som världskrig mellan civilisationer. Det är nämligen bevisat att en orsak till krig är överskott på människor i ett område och underskott på människor i ett annat. Idag har vi istället så kallad fredlig ockupation av vårt territorium. För att undvika otrevligheter så som världskrig och den vita rasens utdöende bör därför båda dessa två fenomen stävjas: låga födseltal hos vita par samtavsaknaden av etniskt homogena vita nationer. Och därmed har vi knytit ihop säcken och på köpet har vi fått med oss en medicin mot militär invasion av dessa våra vita nationer.